Mitt lilla hockeyproffs.

Nya skydd inhandlade.
En mkt stolt kille är redo!

Börjar dagen ...

Med att kollapsa på toan, kallsvettig och skityr. Försvann inte helt utan tänkte, ungarna får inte se. Lyckades komma upp på toan. Dottern kommer och utbrister. Men shit, du är kritvit.
Jotack, när jag väl kollade spegeln såg jag att hon hade rätt.





Jag la mig på soffan, försvann i nå konstigt luddigt tillstånd till och från men fick iväg barnen till skolan iaf. De snurrar så fort jag reser mig från soffan. Mkt märkligt.

Jamen trevlig helg då! De blir ju inte mer spännande än såhär antar jag.

Huset...

Mitt älskade hus! Värdsliga ting kanske. Men jag tycker så himla mycket om det. Men jag har inte råd att bo här.
Det går inte. ;-(
... i två veckor har jag slitit med att försöka få i ordning. Jag är ju ensam i huset sen ca 11 veckor tillbaka.
Idag va mäklaren här och de fotade. Känns inte alls bra...
Usch.
Fast jag va på visning i kväll. Det var en fyra på 91 kvm, så fräsch. Där skulle jag nog kanske trivas.
Håll en tumme.
Barnen har somnat. Mamman kan nu fulgråta utan att behöva förklara varför.

Att gå hos psykolog är tuffare än jag trodde. Samtidigt skönt!! Hon plockar fram känslor jag helt förträngt eller glömt. Och händelser jag viftat bort som nonsens fast de satt djupa spår.
Det blir mkt tankar, mkt frågor. Frågor som jag måste acceptera att aldrig få svar på.....


( Till anonym i förra inlägget
Mina barn är de inte mer synd om än andra. Jag har gjort dåliga saker, men jag är medveten om det. Jag gör så gott jag kan just nu. Jag älskar mina barn mest av allt. Så, nej. Jag tror faktiskt inte de är så synd om dom.)

Gudinnan ?

Vilket skämt Gillette!

Vilken jävla gudinna? (Jodå, jag lider av reklamrelaterad adhd...)

Och hur ska jag få fram den med en jefla rakhyvel?! Och måste alla strutta runt i skyhöga klackar o glansiga bruna ben,utan tillstymmelse till en endaste cellulitgrop el födelsemärke?? Är de kravet för att hitta sin gudinna måste jag ju fan transplantera nya ben och bygga om hela mig!?

Varför kan de inte glida in en medelålderspadda med foträta promenadskor istället? DET vore en gudinna för mig!!

Va fasen är min gudinna?!

Jag, med alldeles för mkt hud på låren. Och fettdepåer som vägrar lämnar mina vader!! Vad ska jag göra? Köpa Venus rakhyvlar!

Så mkt vet jag iaf, inte fan är en venusrakhyvel mitt svar på att hitta min inre gudinna ....

Jag kan ju för helvete inte ens gå i högklackat!!!

Jag tror....

Jag tror inte solen behöver ha argument.
Jag tror vi placerar vår lycka i andras händer.
Jag tror skräpmat smakar så bra, eftersom det är dåligt för oss.
Jag tror skönhetstidskrifter främja låg självkänsla.
Jag tror på karma, vad du ger är vad du får tillbaka.
Jag tror inte att man kan uppskatta äkta kärlek förrens man blivit bränd. Jag tror inte att gräset är grönare på andra sidan.
Jag tror inte vi vet vad vi har,  förrens vi förlorat det.
Jag tror inte vi kan kontrollera eller välja vår sexualitet.
Jag tror att vår mest attraktiva funktion är vårt hjärta och vår själ.
Jag tycker att familjen är värt mer än pengar och guld.
Jag tycker kampen för ekonomisk frihet är orättvist, de enda som inte håller med är miljonärerna.
Jag tror att förlåtelse är nyckeln för vår olycka.
Jag tror att äkta lycka förnekar behovet av att vara avklädd.
Jag tror på att kärlek överlever döden, in i evigheten...

Mosters älskling!!

Som jag längtat!!

Korten säger....

Jaget: Du sitter fast i en situation som du inte trivs med, dina tankemönster hindrar dig på vägen och gör dig blind för verkligheten. Restriktioner, blockeringar och hinder på vägen som ofta är skapade av det egna jaget genom negativt tänkande, genom att släppa detta kan du frigöra dig själv och ta tillbaka kontrollen. Du är fri att gå och göra precis som du vill bara du inser det.

Omgivningen: Äss i bägare visar ofta på en ny kärleks relation, en ny spirande känsla eller intution

Situation: Allt står stilla för en stund, beslut behövs göras.

Resultat: Här finns kreativitet, självständighet och självförtroende. Det är dags att lita till din kunskap. Om du tror att det är möjligt, är det möjligt.. Använd dina talanger!

Ångest...

Det kryper i skinnet, sår som jag inte vet kommer att läka!

Rädsla  hur jag faller är förvirrande. Vad är verkligt?

Det finns något inom mig under ytan som vill ut!

Denna brist på självkontroll fruktar jag!  Den går inte styra!

Jag verkar inte kunna hitta mig själv igen,  jag har känt detta osäkra obehag förr , ofrånkomligt drog jag de på mig igen...

Jag står bredvid mitt eget som är jagat, som måste fly.

 

Jag vill bara må bra!

Känslan när man börjar inse att de är dags att växa upp och klä sig som 34 årig trebarnsmamma....

Hur nu en sådan ser ut.

Idag andas jag. De är bra har jag hört. Fortsätter så!

Ta hand om varandra!

Så sant..

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Händer massor...

Livet hade andra planer för mig och Nina. Det är historia. Lite ledsamt samtidigt. Vi delade ändå 4,5 år tillsammans. Det är en ganska lång tid...

Det var nog först och främst mitt beslut. Men trots det är vi nog i grund och botten överens. Vi va inte menade... Men jag hoppas innerligt att jag får ha kvar henne i mitt liv som vän. Men de får framtiden utvisa.

Jag skulle ju efter denna separation leva singel. Ta hand om mig själv och visa att jag fixar det ensam. Jo tjena!... där stog hon!...

.... en norrlänning boendes i skåne....

... och jag föll....

....och faller fortfarande...

....jag tillåter mig falla....


Allt är just nu både kolsvart och rosenrött, en separation är psykiskt väldigt jobbig. Vi måste sälja huset. Allt runt omkring...
Att vara nykär mitt i det gör det iaf för mig att det blir känslomässigt kaos...

...men jag ser ljust på min och barnens framtid, de måste jag! För att orka kliva upp.

Allt ordnar sig!...

// puss då, om jag ff har några som läser här...

Nu kör vi!

Pride 2012