... det är nog först nu de känns på riktigt, det här med varannan veckamamma. Förut har det varit jag som flyttat hem till Nina och barnen har varit hemma. Nu har de fått ett till hem hos sin pappa vilket känns jättekonstigt, dom bor ju här ju....
Mest konstigt är det att vara hemma utan barnen, dom saknas ju här. Hemma hos Nina var de inte självklara i den miljön. Att bo här utan dom är verkligen jobbigt, eller det känns otroligt ovant och tomt. Men mitt ego får ju inte ta över, det finns liksom inga alternativ eftersom de har en pappa som jag vet lider lika mkt som jag när han inte har dom.
När jag kom hem idag blev det för mkt så jag satte mig o fulgrät lite och tyckte väldigt väldigt synd om mig själv! Fulgråta är när snoret rinner och man låter som en brunstig ko om ingen visste.... snygggråta är av helt annan karaktär...då rinner de lite filmstjärnetårar på kinden utan att sminket förstörs...
....skönt var de iallafall, att faktiskt få tycka lite synd om sig själv....och faktiskt ha rätt att göra det! Det de enda val att få ha barnen heltid är.
1: leva med deras pappa vilket jag varken vill eller kan eftersom vi inte älskar varandra.
2: ha ensam vårdnad... vilket jag varken vill eller kan eftersom han är världens bästa pappa.
alltså finns de inga alternativ.......
....och för att göra de hela ännu mer vidrigt satt jag o tänkte på hur mkt jag missar.... 14 dagar i månaden, 6 månader om året.... vidrigt...
jag vill ju vara där jämt! FAN va jobbigt det är!
3 kommentarer:
Åååhhh!!!
Jag lider med dig!
Jag är inte där men jag kan lite föreställa mig din vånda!
Som förälder är det ju ett privilegium att få vara med..!
Men ibland tar ju livet oväntade svängar.
Du har egentligen gjort det bästa valet du kan göra! (det vet du ju.. ;)
Och saknaden lär finnas kvar. Det tar tid att lära sig leva med den. (kompisar som berättat..)
Era barn mår ju bäst om mamma & pappa är glada och mår bra! Om det så måste vara på skilda håll.
Men detta är ju inget nytt för dig!!
Här får du en BAMSE kram från mig!!
Det gör inget att du snorar.. ;)
Lilla vän... jag vet precis vad du menar... som du skriver så är det att gilla läget. Men det gör det inte mindre smärtsamt. Fulgrina du, det är skönt. Nyttigt ibland också.
Sitter på jobbet, stressad, skulle vilja skriva en halvroman till dig om detta. tar det på telefon ngn dag istället. Stor stor kram får du i alla fall.
Jobbigt :-(
Jag har ju två bonusbarn som bor varannan vecka. T o m JAG saknard em när de inte är hos oss, så jag kan ju tänka mig hur deras papap känner det.
Barnen hör ju liksom till....
Härligt i alla fall att de har en underbar pappa. Annars skulle det nog kännas ännu värre...
Kram!
Skicka en kommentar