Inte alls som när man själv va barn. De va ju den mest härligaste dagen på hela året!
Man var fylld med massa härliga underbara känslor. Alla va glada (eller var de en illusion?)
De va i kyrkan på min tid och allt kändes så,...så sommarlovigt.
Idag trängs vi en liten stund i klassrummet, sen blir de storavslutning för hela skolan. 6års till 9an...
Jag är ensam med o kollar på mellankillen, för mig är de en självklarhet att man tar ledigt el kommer senare en sån här dag. Det är 2 timmar...
Men jag kan ju inte bestämma åt andra.
När jag tänkte på mig som mamma såg jag mig som en i "gänget".... snicksnackande och positiv..
Men jag känner mig så utanför o malplacerad bland alla föräldrarna. Jag drar mig undan och hoppas de ska ta slut. När blev jag sån här?
Är de konstigt ätt jag sitter me näsan i teleonen. De är ju aldrig nån som pratar med mig ändå..
1 kommentar:
Hej Johanna, jag kan faktiskt hålla med dig angående skolavslutningarna! Vi hade också i kyrkan med sång och grejor. Nu har de sång och musik för killen klass, 6-åringar upp till år 3 i gymnastiksalen för att sedan vallas över till fritids där man fikar tillsammans av det som föräldrarna har tagit med sig som knytis.Efter allt detta så är det gemensam avslutning utomhus på skolgården där 6orna spelar och sjunger för resten av skolan samt att skolans rektorer sjunger in sommarlovet.
För mig är skolavslutningen "Den blomstertid nu kommer..." och andra sommarpsalmer men här sjunger de inte en enda av dessa vackra sommarpsalmer utan en massa andra konstiga som man knappt har hört talas om.. :(
Jag hoppas att ni får en fin dag idag ialla fall. Vi har avslutningen i morgon. :)
Kram
Skicka en kommentar