08 augusti, 2011

Lugnare men låg.

Vet inte varför men jag känner mig så grymt nere. Jag fick tag i barnen och de är på liseberg. Jätteroligt för dom, men jag saknar dom så jag kan börja tjuta vilken sekund som helst. Så sjukt jobbigt!


Jag vill ha hem dom NUUUUU!


3 kommentarer:

Agnes sa...

Hej Johanna,
jag är ju inte i samma situation som du men sakna sina barn det gör man ju alltid när dom inte är nära. Att du saknar dina barn så hjärtat brister är väl ändå inte så konstigt, men det kommer alltid något gott ur det onda så håll ut! Saknaden efter sina nära och kära är alltid jobbig och skulle man aldrig få sakna dom så vet man ju inte vilken värdefull skatt man har i just sina nära och kära... Dom saknar dig också lika mycket mellan varven och är lika jobbigt för dom som för dig. :) Du har dom hos dig fortare än du anar....
Ha en bra dag och sköt om dig!
Kramar

~Johanna~ sa...

Du kommer me sådana fina ord, kloka råd, hejarop o pepp precis när jag behöver det!

Tack, Gulle Gulle dig!

Agnes sa...

Det är väl det som gör livet värt att leva? Mitt motto är att göra någon glad varje dag för att själv kunna njuta av det fina i livet! Jag hoppas att du snart känner dig bättre!
Du är inte så oklok du heller Johanna. Jag tycker att du är en väldigt klok mamma till dina barn och jag är säker på att dina barn har en väldigt klok pappa också precis som min son har en klok pappa. :)
Försök att se det ljusa i allt elände även om det känns tungt just nu!
Vet du jag har tagit ett STORT beslut för mig själv. Jag har vänt mig till viktväktarna för nu måste jag få bort mina 37 överflödiga kilon. Mår inte så bra som det är just nu och då mår ju inte heller familjen bra... :) Du är duktig Johanna och modig som vågar allt möjligt här i livet!
Tack för att du finns...
Kramar