Ja, de vråla älsklingen efter min hostaattack...
-oj. Trodde de va hundarna...
Vaffan låter jag som en hund nu oxå!
Igår klämmer de tidiga tonårsmöglet.
TM-sååååå orättvist, ska du inte göra nåt eller? Fast då får du göra mer sen, när handen är läkt!
JAG- de där hörde jag inte ens. Vem fasen tror du gjort allt i dina 11 år?
TM- mutter...
Gaaaaaaaaahhhh.
Va hände med intiativrikedomen? Välviljan? Överblicken? Hjälpsamhet?
De är för jävla bortskämda, o de finns bara två som kan stå till svars för det...
JAG är en av dom...
Hemska tanke!
1 kommentar:
Ljuva små liv... eller inte?! Kan förstå att du blir frustrerad nu när handen är i paket. Är inte denna "hjälpsamhet" väldigt vanlig i just den där åldern?
Jag hoppas att det ordnar sig snart för dig! Sköt om dig och jag hoppas på att det läker bra!
Kramar
Skicka en kommentar