eller dödsångest....är jag den enda som har det?
Altså detta ångesttillstånd eller mer likt panik infinner sig nångång om året och alltid när jag inte kan somna. Då tänker jag att jag ska dö, alla jag känner ska och de finns liksom inte ett skit jag kan göra åt det. Eftersom jag inte är troende ser jag bara svart framför mig, allt tar slut... the end liksom. Jaha...men sen då?...
Är de snarare kontrollbehov jag har?, att jag inte kan kontrollera det.
Som tur är händer detta inte så ofta, men då de gör de får jag fullständig panik. Måste sätta mig upp och gärna tända lampan då jag känner riktig panik... brukar säga åt mig själv att skärp dig, du kan iaf inte göra nåt.... fast då blir de oftast ännu värre. Så där sitter jag, mitt i natten och har panik över nåt så självklart egentligen,samtidigt som jag bannar min mamma som för 20 år sedan vid samma tillstånd lovade mig att det var sånt som skulle gå över när man blev äldre... fuck heller!... snarare värre... jag e ju närmare nu!
De är inte egentligen själva döden som skrämmer mig, utan mer avundsjukan...på de som lever kvar och får uppleva allt.... o jag...jag e bara död... förstår ni hur jävla orättvist?
NEJ, jag har ju aldrig påstått att jag är bright alla gånger... :-)
3 kommentarer:
Lämnar en kram, vet precis hur det är. // Tina
eller oxå så kan man bestämma sig för att det verkligen FINNS nåt efter döden. Nåt fint som just du kommit på. Att man får det bra sen...
Men behöver väl inte tro på 'nåt' för att tänka så?
Personligen känns det SKÖNT att tro på nåt efter döden.
Gillar inte dendära panikkänslan att allt bara är slut sen. Att man inte får nåt för 'sveda och värk'
Kram Johanna
/karina
jag får med så ibland, försöker låta bli att tänka på det. Jag förtränger det för det är så jobbigt.
Kan aldrig tänka tanken att mina barn en dag ska dö..det går inte.
Eller en själv...jag ryser av tanken att ligga i en kista instängd under en massa grus år ut och år in. Jag som har klaustrofobi liksom. Visst man är död, men ändå..
Vill inte brännas heller för tanken att åka in i en ugn och eldas upp till aska, det finns bara inte.
huh, nä...jag hoppas de uppfinner nåt som gör att vi kan leva för evigt.
Jag kan få riktiga ångestattacker när jag ligger på kvällarna och tänker på det.
Jag har försökt intala mig själv att det finns en vacker himmel, att alla träffas där.
Man mår bra och är lycklig.
Men det går inte, jag kan inte tvinga mig själv att tro på nåt.
Jag lurar mig själv på nåt sätt
Skicka en kommentar