Ja de kanske låter värre än vad de kommer bli. Jag är som bekant rätt trött på mitt jobb, jag gillar det i det stora hela men de känns så otacksamt. Det gör väl alla vårdyrken ioförsig men jag känner mig orättvist behandlad när de kommer till löner osv av min chef. Inte en gång under denna sjukskrivning har hon frågat hur jag har det. En kollega var borta 2 månader, då samlades blommor och chefen åkte tom dit.... jag skiter väl i blommor, men för att ni ska förstå...
Jag har dessutom varit där i sex år redan... på den tiden har jag fått upp min lön 1400kr när mina ickeutbildade kollegor fått tredubbla. Jag klagar för mkt, jag tackar inte och tar emot allt....
Men iaf, jag skickade iväg en ansökan innan jul som personlig assistent till en kvinna med MS, det är natt och jag kommer sitta där och se till att hon har det bra helt enkelt. Det kommer vara 11 nattpass i månaden ungefär och jag kommer få ut nästan 4-5tusen mer i lön varje månad. Jag ska träffa kvinnan nu vid kl 13 och jag hoppas hon gillar mig, gör hon det är jobbet mitt om jag vill ha det....
Jag har också en tanke på att bli motiverare,konsult,rådgivare för personer som ska eller är nyopererade. Jag får idag 1-3 mail varje dag med frågor som rör op... allt från hur de gör med sjukvården,va de ska säga till läkarn och hur de ska äta. ALLT! Jag har hittills svarat och puschat dessa människor utan att ens reflektera vilke jobb jag faktiskt gör.
Jag skulle ju faktiskt kunna ta betalt, behovet finns ju det märker jag ju.
Först kändes det knasigt, men när jag tänkt på det, varför inte? Jag skulle kunna bidra med rätt mkt med mina erfarenheter och kontakter. Jag är dessutom expert på rättigheterna vi har inom vården, och jag vet hur tjockisar som inte riktigt fixar att snacka blir behandlade.... de är där jag vill komma in. Följa med folk till kirurgen osv. Kanske prata inför alla när de har gruppinfoträffar på sjukhuset. Man vill inte höra massa fakta av en dietist, man vill höra från nån som lever med en gbp....
ja,de är mina tankar so far.....
va tror ni?!
7 kommentarer:
Ja våga hoppa!
Jobbar du 11 nätter i månaden hinner du ju dessutom med en massa roliga saker övriga tiden.
Ja Hoppa på nu gumman! En förändring är vad som du behöver för att komma vidare jobbmässigt. Våga!! För du KAN!!
Och du... samla alla dina tankar kring ditt "tidigare liv" och om OP:n och allt efter. Och skriv en bok!!
KRAM KRAM
Kör på! Jag hade absolut tagit nattjobbet, utan tvekan. Hejar på dig:)
Go Go Go!!!
Får du nattjobbet så kan du ju vara konsult vid sidan om..! :)
Bättre att ångra sådant man gjort än att ångra sådant man aldrig gjorde..
Lycka till! :)
Absolut hoppa!
Klart du ska ta nattjobbet. Sen bygga upp nåt vid sidan om.
Säger som de andra ta chansen ! och det andra låter super bra
Nattjobb och konsult blir finemang :-)
Skicka en kommentar