16 mars, 2009

Jobb igen....


... De var kul att komma tillbaka fast jag har lite ont i armen...
Men jag vill göra nåt nytt....jag vill ha ett jobb att utvecklas i.
Ett spännande jobb!... Här kan jag allt i sömnen...
Skönt och bekvämt. Men sen då? Ge mig lite utmaning!! NU!!

11 kommentarer:

Syster Yster sa...

Har nog frågat förut, men tar det igen: Var jobbar du, och som vad?

Karina sa...

En av anledningarna till att jag lämnade vården. Fick aldrig tänka själv. Behövde väl knappt tänka alls.
På sin höjd vikken tid vem skall ha medicin.

Ingen utmaning nångång... Blir TOKIG av sånt. Nu får jag använda skallen varje dag... mest hela dan. Mår SÅ mycket bättre!
Kramen idag
/karina

~Johanna~ sa...

Sys> jag är uska på ett sjukhem här i förorten. Önskar mig tillbaka till akutsjukvården men landstingslönen suger ju ännu mer.

~Johanna~ sa...

karina>> ja, men va ska jag hitta på?! blää

Karina sa...

va hände mä massagegrejen då??
Du triv ju dessutom med män... vafför inte börja titta på dom mansdominerade yrken!? Det är ju där jobben finns nu!
Kram

~Johanna~ sa...

Karina>> trivs jag med män? hahaha... jo massör är jag inne på,men de känns inte klockrent tyvärr....
polis....men jag måste läsa engelska först och jag är så värdelös på det...

Syster Yster sa...

Oj, vilken helt annorlunda syn på sjukvården!

Jag får verkligen tänka efter rejält varje dag. Ibland blir det så krångligt så mina hjärnvindlingar slår knut på varandra, men det är ju det som är kul!

Förstår inte hur man kan lyckas att jobba i vården UTAN att tänka?

~Johanna~ sa...

Sys>> men du e syrra! Bra mkt mer tänka där än uska på sjukhem ....hehe

Anonym sa...

hej ja e uska på sjukhem oxå,, tycker man har fullt upp, men ser du lagt till en bild på prover det får inte vi göra här ner i skåne allt e deligerat till syrrorna

~Johanna~ sa...

LEna>> ja, fullt upp har vi såklart, men de är ju ingen utmaning att hjälpa olga på toan menar jag. Jo vi har full deligering på allt i stort sätt - de va mitt krav när vi startade avdelningen.

Anonym sa...

Jo utmaningar är bar hjärngympa, men jag fullkomligt älskar mitt jobb=), De äldre blir glada av attse mig och tycker att jag är deras klippa i vardagen. Och skulle aldrig tänka mig något annat. Och måste nämna att mina arbetskamrater är att tacka för denna känsla av att vilja gå till jobbet alltid!!. Sen arbetar jag och hemifån med tonåringar på "glid" så jag har min utmaning där,, kanske inte alltid lika älskad då,,haha