Tina pratade ofta om en tjej som hette Lisa, en kompis till hennes make. Hon sa alltid att "hon e precis som oss, exakt lika knäpp" "Ni måste träffas, du kommer älska henne"....
Tyvärr blev detta mötet inte riktigt som jag föreställt mig, men det blev bra iaf mitt i allt. Lisa och jag pratade lite på telefon för hon svarade när jag sökte Tinas man i början av förra veckan, sen messade vi lite på facebook och bestämde att vi skulle träffas. Lisa sa att de måste ju finnas en mening med att just vi av Tinas vänner fick kontakt. Hon pluggar här nere på veckorna och bor hos Tinas man/barn annars bor hon norr över.
Idag bestämde vi att vi skulle träffas och äta middag, så jag hämtade upp henne och vi åkte hem till Tinas man...
Redan i bilen kände jag att de var precis som Tina sagt, hon var lätt och de kändes som man känt varandra länge. Vi lagade mat och hade trevligt, pratade om Tina och minnen. Tinas man började kolla runt i Tinas garderob och gav mig lite av Tinas kläder. Jag fick lite jeans och en scarfs - de blev lite jobbigt....den luktar fortfarande Tina!
De finaste var nog ändå - de blålila blingbling"röktofflorna".....
Tina vill att du ska ha det här! sa hennes make...
Tufft, men samtidigt helt fantastiskt....
Var där till över 22, älskling kom dit efter jobbet så nu blir de sängen!.... inte annat än att man känner sig helt slut. Utpumpad på all energi, fast samtidigt uppfylld av allt det fina. Alla fina vänner jag har, finaste flickvännen och mina triss i älsklingar...
Att det ska behöva ske sånt här för att man verkligen ska inse hur skört allt är och hur man borde värdesätta livet mera.....
Jag kommer att resa, även om begravningen sker i samband. Jag har haft överläggning och kommit fram till precis va ni sa. Tina hade blivit galen på mig, hon vet hur jag längtar efter detta.
Förra året mådde jag skit när jag var på mallorca, ringde då till Tina och hade panikångest al´a grande och hon fick mig att må bättre direkt.....
"Tänk att nästa år åker du och jag eller du och kristy....sa hon.."
4 kommentarer:
Jag tror inte att allt har någon mening men jag tror att det kan komma något gott ur varje situation i livet. Det absolut finaste som kan hända efter Tinas bortgång är att nya vänskapsband knyts, att vi blir tacksamma för det vi har, att vi försöker göra gott mot våra medmänniskor och att vi uppskattar våra liv och tar hand om oss själva. DET är att hedra hennes minne.
Tänk vad mycket fint du har i livet? Du är en älskad människa och vi är många som bryr oss om dig. Och du... självklart ska du åka på resan! Jag lovar att ge Tina en ros från dig och tala om att du sitter och dricker drinkar i solen =) DET hade Tina gillat!
Hamnade på din sida via Veronicas. Tänker på er även om jag inte känner dej eller Tina. Måste vara fruktansvärt jobbigt. Jag kan inte ens föreställa mej för jag har inte förlorat nån i unga år.:-( livet är skört, ta vara på varandra.
Vero>> Ja Tina får hjälpa mig att bli en bättre människa, livrädd men stolt! Tack för att du finns!
Vickan> välkommen hit, just nu är det mkt sorg...tack för dina rader, de sista är precis det man måste göra!
Härligt att du bestämt dig! Jag tror som du, att Tina skulle ha "ställt till en scen" om du inte åkt. =)
Skicka en kommentar